Chiapudding – blöt daggmasks imitatör?
Har det en konsistens som segt snor (alternativt tjock, regnblöt daggmask) och smakar typ ingenting (som en vän precis beskrev den mardrömsliknande upplevelsen). Eller är det ljuvlig ris a la malta-smak och helt beroendeframkallande som en viss fröken känd bloggerska med restroinredningsstil (ledtråd efternamn Billgren)?
Många bloggare skriver att det är helt magiskt, men jag tror egentligen att det smaka tapetklister och växer till en gigantisk klump i munnen – som nästan allt gör på morgonen. Jag tror även att vi har fått en missvisande bild av denna omtalade frukost, media/bloggare/hälsosamma människor försöker lura i oss dessa nyttigheter, men egentligen står chiafrö-producenterna bakom denna falska marknadsföring och skrattar hela vägen till banken. Ja, nu börjar vi nå höga foliehatts-konspirations-tankar. Men I'm on a roll.
Jag tycker att det luktar Kejsarens nya kläder om hela trenden. De som har ätit den ack så läskiga trendfrukosten vågar inte vara först med att säga att det känns som att ett blötdjur har våldfört sig i ens mun utan stämmer glatt in i hurraropen. Man vill ju passa in liksom. Jag ska granska detta genom att äta den slibbiga rätten i morgon. Befarar ett Pumba-slurpar-i-sig-daggmask-ögonblick. Taking one for the team. The truth is out there.
hashtag: chiapuddinggate